...stavas ledighet för mig i nuläget. Jag kan inte riktigt släppa det. Att jag är ledig fyra dagar av en 26-dagars-period. Jag tycker det känns lite crazy. Det är långt ifrån optimalt, men än sålänge funkar det. Åtminstone så väl som en sån här situation kan fungera. I tisdags var jag ledig, och det inbjöd till avslappning. Vilket inte var särskilt bra, för då mådde jag ärligt talat sissodär - motivation noll. Jag säckade ihop totalt och tyckte att allting mest var en axelryckning och en djupsuck. Nyckeln tycks vara, hur knasigt det än låter - slappna inte av för mycket.

Hmm, det lät ju fantastiskt uppryckande. Jag skyller på att jag färgas över det här inläggets något bitterljuva ledmotiv - Summerbreeze av Johnossi. Well, vad ska man göra. Jag faller tillbaka på ett mantramummel: tak över huvudet, mat på bordet, hälsan i behåll och folk som tycker om mig. Mycket elementärt. Men sant.

Det har blivit lite för lite bloggande, men titeln talar väl sitt tydliga språk. Det är inte så mycket en ursäkt, det är mest en förklaring. Dessutom har vi besök. Fridas mamma och lillasyster Isabelle är här och hälsar på, och ett gott värdskap är inte riktigt kompatibelt med att sitta ryggkrökt och stirra in i en dataskärm. Det är ett fasligt skönt avbräck ärligt talat. Att slippa bloggen lite.

Ikväll ska jag på Nationalteatern på Strömpis tillsammans med arbetskamraterna. Det ser jag fram emot. Längtar att stå där tillsammans med 600 rödvinspoeter och pensionerade kommunister (som Jimmy sa, haha). Hoppas att Ulf Dageby kommer. Det vore trevligt.

Nu ska jag gå ner till Ica och plocka upp en beställning från Discshop.

Kan vara en utav de bästa svenska låttexterna.