Jim Jarmush är en konstnärlig regissör. Många av hans filmer lutar inte sällan åt avant garde-hållet. Ta Dead Man till exempel, med Johnny Depp i huvudrollen - den stakar sig trivsamt fram i ett skimmer av toksnygga bildrutor, invävt i filmisk poesi. Coffe & Cigarettes är förvisso snygg, men mest är den jävligt cool. Det händer inte särskilt mycket, filmen präglas mestadels av ändlös dialog, och ibland är det, rent av, bara tyst. Så varför tycker jag så fasligt mycket om den... Jo...

Rollistan för att nämna en sak. Det är en lång rad intressanta människor som pratar, pratar och pratar. Och som dricker kaffe. Och som röker cigaretter. Iggy Pop, Tom Waits, Cate Blanchett, och Alfred Molina är bara några från denna väldigt renommerade lista. I och med att detta är en ganska omfattande episodfilm, så vore det absolut värdigast att betrakta varje episod som en kortfilm, och därmed recensera varje del för sig. Det vore samtidigt övermäktigt för en läsare att plöja igenom en sådan mastodontgranskning, så jag struntar i det.

Däremot så tänker jag understryka några personliga favoriter. Låt mig bara snabbt i förbifarten förklara filmens koncept. Det är väldigt okomplicerat. Det  handlar i regel om musiker, filmmakare och skådespelare som huvudsakligen spelar sig själva. De möter upp med varandra på anonyma caféer och obskyra hak, för att diskutera mer eller mindre triviala saker med varandra (dock inte sällan med ett påtagligt underliggande allvar). Och allt ramas in kaffe och cigaretter, svartvita bildrutor och schackfärgade bord.



I bemärkelse av episodfilm så tenderar dock Coffee & Cigarettes att under korta stötar bli lite ojämn. Alla sekvenser är inte jättebra. Men eftersom alla dialoger mellan alla dessa människor är regisserade av samma man, så bibehålls ända den säregna stilen som utgör Jarmusch. Det går ganska sakta, men rent berättarmässigt så står det aldrig still. Jarmush klämmer in både det ena och det andra - dråpligheter, humor, sorg, pinsamma ögonblick, bitterhet, ilska med mera. Framförallt är det obeskrivligt intressant, vilket förmodligen beror på att skådespelarna "skådespelar" sig själva. Det skänker lite krydda och tyngd till det hela. Man finner sig själv lyssna ganska ihärdigt, och det är ganska trevligt att få vara med under dessa personers små språkliga sessioner.

Uppbyggnad känns som Jarmusch signum i den här filmen - uppbyggnad och det skojfriska i att leka med, och nästan förleda, åskådaren. Fast mest handlar det om jävligt coola människor som träffas på jävligt coola ställen, och hänger med varandra. Det är en nog så god anledning till att se Coffee & Cigarettes. Koka upp en espresso, ladda upp med ett paket ciggisar, eller för all del bakverk av valfritt slag, så kan du i princip betrakta dig själv som en tystlåten deltagare i dessa ascoola fikastunder.

Just ja, personliga favoriter. Slutligen då:

• Iggy Pop och Tom Waits
• Alfred Molina och Steve Coogan (den bästa)
• Cate Blanchett och Cate Blanchett.