Halvtidsvila i VM-finalen. Väldigt ruffig sådan för övrigt. Tänkte passa på att uppdatera lite här och förtälja folket om helgen. Det har varit en bra helg, väldigt lugn. Och skön. Och varm... Jag och Frida mötte upp med Jim på torget i Wadköping, tidig eftermiddag under lördagen. Eftersom det var sjukt kvavt så föranledde mötet i första hand en rekordelig strut mjukglass, följt av ett besök på den antika bokhandeln Lexica. Ett mycket bra ställe, lite halvt bortglömt i Örebro stad, tråkigt nog.

Vidare så begav vi oss till Olaigatan och Örebro Konsthall för att besöka James Nachtweys fotoutställning - något som jag velat göra länge. Det var precis så som jag förväntat mig - jävligt tungt, och paradoxalt nog väldigt vackert. Alla borde ge utställningen åtminstone 45 min av sin tid, uthärda det som huvudsakligen är väldigt svårt att ta in, och förhoppningsvis lämna lokalen med omvärderade perspektiv och ökad medvetenhet. Nachtwey är för den obekante en världsberömd krigsfotograf, legendarisk för sin förmåga att fånga ögonblick från världens mörkaste bakgård, och förmodligen, i bemärkelse av att vara extrem, den enda i sitt slag. Bland fotografierna på Örebro Konsthall finns bl.a. hans arbete från Rwanda, Tjetjenien och Afghanistan representerat. Riktigt, riktigt otäckt, men samtidigt riktigt synd att missa.



Passar på att rekommendera dokumentären som också visas i samband med uställningen, James Nachtwey WAR photographer, av Christian Frei. Mycket intressant.   

Nu började fotbollen igen.

Vid halv fyra sa vi farväl till Jim som plikttroget styrde kosan Kumlabunkern och kriminalvård. Här nånstans blev jag varse om att man blir trött och utmattad när det nästan är 30 grader varmt ute. Följaktligen ropade Sibylla trånande vid horisonten, varvid jag och Frida likt två uttarmade ökenvandrare styrde cyklarna mot söder och två stycken Big Meals. Framförallt en välkyld Loka Citron som sällan har smakat så gott. Resten av eftermiddagen och kvällen spenderades bakom nerdragna persienner framför Titta han snackar, Spotify och Woody Allen.

Tipsar härmed, i förbifarten, om Winnerbäcks låt När en stannfågel ger sig av, och Fleet Foxes White Winter Hymnal. Trevliga låtar båda två.

Jag beklagar det lite halvtårtiga, karaokeaktiga klippet...

  

Under söndagseftermiddagen kunde den obligatoriska badutflykten inte låta vänta på sig längre. Jim inställde sig utanför Gustav Clasons strax efter kl. 13 och sedan styrdes kosan iväg mot Hjälmarbaden. Vattnet var äckligt men varmt (döda fiskar i ett härligt brunfärgat H2O), och det var trevligt att svalka av sig. Mest blev det fika och tidningsläsande, men ändå - det badades lite iaf. Och det var behövligt. Väl hemma i lägenheten så kollapsade jag i soffan med en dubbel espresso framför Coffee and Cigarettes, signerat Jim Jarmusch.

Vidare har jag skurit av mig en liten, liten bit av pekfingret i samband med frenestisk matlagning, jag har ätit upp ett halvt Brago-paket, fixat Photoshop en gång för alla (hoppas jag), lyssnat på Hayes Carll och annat countryskråleri, munhuggits med Frida, duschat, och slutligen börjat känna in söndagsångesten. Imorn är det jobb igen.

Strax avslutar jag dagen med The Boy In the Striped Pyjamas.

Adjö.