Regi: Jonathan auf der Heide

Skådespelare: Oscar Redding, Jason Glover, Mark Leonard Winter, Tom Wright

Genre: Drama/Thriller

Land: Australien

År: 2009

Att den mänskliga självbevarelsedriften inte känner några gränser har bevisats gång på gång genom historien, oftast i sammanhang där Döden knackar ihärdigt på dörren. I Jonathan auf der Heides debutlångfilm Van Diemens Land understryker man den sanningen med en fetstilt markering. Åtta oberäkneliga brottslingar blir varse om att skillnaden mellan liv och död står i direkt relation till moral och empati, och kanske än mer avsaknaden utav det.

År 1822 rymmer åtta återfallsförbrytare från Macqauire Island (även kännt som Hells Gate), en brittisk straffkoloni i Tasmanien. Det sägs vara dåtidens mest isolerade fängelse, avkapat långt ifrån hjärtat av det brittiska imperiet. De flyr rakt in i den australiensiska vildmarken, Van Diemens Land, utrustade med ingenting annat än trasiga kläder, tunga kokkärl och alldeles för lite proviant. Planlöst rör de sig över kuperad terräng, hårt väder, bara för att möta vad som visar sig vara ändlös skogsmark, träsk och kargt ödelandskap. Sakta blir hungern en lika stor angelägenhet som friheten, något som yttrar sig i en alltjämt sjunkande moral. Strax raserar bristen på mat allt förstånd, vilket lämnar utrymme för ett rejält återfall till det mest primala av det primala. Yxan höjs, åtta blir sju, och det är bara början...

   

Van Diemens Land baserar sig på en verklig händelse som ägde rum i början av 1800-talet i ovannämda straffkoloni på Australien, ditt brittiska förbrytare deporterades för botgöring och straffarbete. Som enda överlevande av åtta förrymda fångar återvänder Alexander Pearce efter flera veckors flykt i vildmarken. Hans bekännelse för en präst ligger till grund för den här filmen. Utan påtryckningar erkände han den kannibalism som pågått mellan de åtta männen och som slutligen lämnat honom kvar som sista överlevande. Händelsen spred sig snabbt över hela det brittiska imperiet och omnämns fortfarande idag som en utav världens mest makabra rymningsförsök. 

Det är en rättmätigt mörk historia som Jonathan auf der Heidi målar upp, där begreppet survival of the fittest dras till sin absoluta spjutspets. Hungerns tystnad är märklig, tänker en av männen. I auf der Heides djupdykning in i det mörkaste av den mänskliga självbevarelsedriften så är den inte bara märklig. Hungerns tystnad är planerande och lömsk, överlagd och desperat, vilket skapar en riktigt otäck stämning. Man lär sig, precis som filmens svältande och stressade förbrytare, att hungerns tystnad i själva verket förebådar den enda utvägen för överlevnad. Ät eller bli uppäten, vänd ryggen åt empatin, annars dör du.



Det känns ju otroligt tårtig att ens försöka ge sken av att förstå den skräck som måste ha präglat det här händelseförloppet. Men så vitt jag kan föreställa mig så känns Van Diemens Land precis så irrationell, förvirrad och hopplös som en sådan extrem situation måste te sig. Det som huvudsakligen lyfter filmen är alla sjukligt duktiga skådespelare (särskilt Oscar Redding och Arthur Angel) som alla fullkomligt sular sin dödsångest i ansiktet på den som tittar. Vidare så föder hela grejen med att förbrytarna tvingas ha ihjäl varandra en oberäknelig nerv som inte släpper taget förrän eftertexterna börjar rulla.

Jag stör mig emellertid på alla återkommande kamerasvepningar över ogästvänlig natur som åtföljs av ödesmättade basstråkar och därefter en berättarröst som levererar den ena mystiskt förebådande repliken efter den andra. Det blir tillslut ganska tröttsamt. Visst är det ett tacksamt grepp att använda sig av men det är ett misstag, tycker jag, att sätta det i ett system genom hela filmen. Det känns både överflödigt och onödigt, skådespelarna förmedlar så mycket med sitt lysande agerande ändå.

Möjligtvis kan jag också tycka att det ofrånkomliga dödandet sker lite för tätt inpå varandra stundtals. Det mest intressanta är vad som händer däremellan, oron, misstänksamheten och så vidare. Det får ta ett steg tillbaka lite för många gånger kan jag tycka. Annars är det en väldigt bra film.



1 2 3 4 5