Zack Snyder och lite Zeppelin
Jag snavade över trailern till Zack Snyders senaste monster till film, Sucker Punch. Den grep tag i mig, men inte nödvändigtvis på grund utav de till synes helt vansinniga effekterna, där Snyder i enlighet med sitt imponerande CV går helt bananas på det visuella. Nej, istället upptäcker jag att den smått apokalyptiska trailern akompanjeras av Led Zeppelins överjävligt grymma klassiker When the Levee Breaks. Det måste man ju bara älska!
Synd bara att allt annat verkar lite halvtårtigt...
Synd bara att allt annat verkar lite halvtårtigt...
R.I.P. Elizabeth Taylor, 1932 - 2011
Så har ännu en utav de riktigt stora vandrat vidare. Elizabeth Taylor blev 79 år gammal och avled under gårdagen i sitt hem i Los Angeles, omgiven av sina fyra barn. Jag hedrar Hollywoodstjärnornas stjärna med Who's Afraid of Virginia Wolf, alternativt Jätten.
Vila i frid
Recension: Skills
Nu finns min recension av DVD-aktuella Skills på Kulturdelen. Det är något så orginellt som en svensk parkour/kampsport/dans/skate-film. Bra? Släng ett öga på recensionen.
Bloody Sunday och en Kobra
Idag är det bara skräp på TV och då kan det vara på sin plats med lite webb-TV. Visserligen visade man Lars Molins Midvinterduell alldeles nyss, om lantortsrebellen Egon Lundin och hans mjölkpall, men den missade jag tyvärr eftersom jag tittade på det som jag nu ska tipsa om. Jag tänkte i min enfald att Bibliotekstjuven kanske fanns kvar på SVTplay, vilken den såklart inte gjorde, så då snubblade jag istället över Kobras 10-års-jubiluem.
Lätt Sveriges bästa kulturmagasin, som träffsäkert rör sig mellan både fin-, ful- och populärkultur, och som inte är rädda för att vara lite politiskt inkorrekta. Så det investerade jag nyss en timme av mitt liv i, mycket trevligt!
Har man inte möjlighet att se programmet via SVTplay så sänder SVT2 en repris 00.30 ikväll.
Lätt Sveriges bästa kulturmagasin, som träffsäkert rör sig mellan både fin-, ful- och populärkultur, och som inte är rädda för att vara lite politiskt inkorrekta. Så det investerade jag nyss en timme av mitt liv i, mycket trevligt!
Har man inte möjlighet att se programmet via SVTplay så sänder SVT2 en repris 00.30 ikväll.
Recension: The King's Speech
Första recensionen för Kulturdelen är publicerad, en betydligt mer ingående granskning av The King's Speech finns därmed att läsa här.
Recension: Ritualen
Jag såg att Morgan redan hunnit lägga upp min recension av Mikael Håfströms senaste Hollywoodalster, Ritualen med Anthony Hopkins. Finns att läsa på Lösnummer.
Ett tillfälligt steg tillbaka
Just nu är det lite mycket att göra så jag blir tyvärr tvungen att prioritera lite. Film Hela Veckan kommer därmed att fortsättningsvis publicera sina inlägg med något glesare intervaller, plus att det (tillfälligt) kommer bli lite mindre konceptuellt. Jag skriver en recension då och då, och pangar in lite trams emellanåt, men annars tipsar jag om Kulturdelen där jag i framtiden kommer skriva om både film och litteratur.
Det blev ett hastigt beslut men saker och ting har ju som bekant en tendens att inträffa samtidigt. Och då vill jag inte felprioritera. Håll utkik framöver, två recensioner är på gång.
Westernkonceptet får för övrigt låta vänta på sig.
Avé!
I väntan på Western
Ta en titt i högermarginalen, i synnerhet "RECENSIONER". Där har jag listat de flesta av mina recensioner under 2010/2011.
Bakar nytt tema
Ett sensationsfattigt antiklimax
Kortfattat om Oscar...
Det var en ganska mjäkig gala, var det inte det? Jag blev besviken. James Francos och Anne Hathaways värdskap blev ju sjukt blekt, vilket kändes som ett riktigt tråkigt antiklimax. Franco verkade uttråkad och Hathaway kändes ansträngd. Det går upp för mig mer och mer att Franco förmodligen är mer konstig än rolig - Oscarsgalan var inte riktigt hans forum. Han framstod mest som en kufisk tomte i kostym. Om det finns någon därute som betvivlar Francos mystiska egenheter så kan ju den personen slänga ett öga på hans konstprojekt Dicknose Goes To Paris. Jag vill inte smutsa ner Francos genialitet, vare sig som skådespelare eller konstnär, men han har en jäkla massa konstigheter för sig.
Franco, eller Dicknose, till höger
Annars så hoppades jag mot bättre vetande, precis som alla andra, att Banksy och Exit Through the Gift Shop skulle kamma hem Oscarsstatyetten för Bästa dokumentär, men visste till 99,9 procents säkerhet att det inte skulle hända. Mest för att dokumentären egentligen är rätt kass. Men det hade varit intressant att se vem som hade tagit emot priset. Eftersom Banksy gjort en grej av att vara en hemligtsfull och anonym gatukonstnär så hade mottagandet av en Oscarsstatyett säkert kunna bjuda på nått alldeles extra. Men nomineringen var mest ett dragplåster, det inser man ju nu. Det var som Filip och Fredrik sa - ett antiklimax (i raden av antiklimax).
Banksy
Överlag så var det en plågsamt sensationsfattig Oscarsgala, det hände ju inget extravagant alls. Jag hade i min enfald hoppats på att Hailee Steinfeld skulle ro hem Oscarsstatyetten för Bästa kvinnliga biroll och chocka alla ordentligt. Pinsamt att jag ens för en sekund trodde att det skulle hända. Annars har jag väl inga större invändningar mot vinnarna under denna kväll, förutom att True Grit inte fick en enda Oscar. Det föranledde en uppkastning och ovårdat språk. Annars har 2010 varit ett bra filmår med många kvalitativa produktioner.
Usch, vad bitter jag känner mig. Men med all rätt ju! Jag saknar Ricky Gervais och hans sylvassa briljans från Golden Globe. Jag avslutar med ett kulinariskt axplock från den så kan James Franco, Anne Hathaway och hela den infernaliska Oscarsapparaten få lära sig hur en slipsten ska dras!
Det var en ganska mjäkig gala, var det inte det? Jag blev besviken. James Francos och Anne Hathaways värdskap blev ju sjukt blekt, vilket kändes som ett riktigt tråkigt antiklimax. Franco verkade uttråkad och Hathaway kändes ansträngd. Det går upp för mig mer och mer att Franco förmodligen är mer konstig än rolig - Oscarsgalan var inte riktigt hans forum. Han framstod mest som en kufisk tomte i kostym. Om det finns någon därute som betvivlar Francos mystiska egenheter så kan ju den personen slänga ett öga på hans konstprojekt Dicknose Goes To Paris. Jag vill inte smutsa ner Francos genialitet, vare sig som skådespelare eller konstnär, men han har en jäkla massa konstigheter för sig.
Franco, eller Dicknose, till höger
Annars så hoppades jag mot bättre vetande, precis som alla andra, att Banksy och Exit Through the Gift Shop skulle kamma hem Oscarsstatyetten för Bästa dokumentär, men visste till 99,9 procents säkerhet att det inte skulle hända. Mest för att dokumentären egentligen är rätt kass. Men det hade varit intressant att se vem som hade tagit emot priset. Eftersom Banksy gjort en grej av att vara en hemligtsfull och anonym gatukonstnär så hade mottagandet av en Oscarsstatyett säkert kunna bjuda på nått alldeles extra. Men nomineringen var mest ett dragplåster, det inser man ju nu. Det var som Filip och Fredrik sa - ett antiklimax (i raden av antiklimax).
Banksy
Överlag så var det en plågsamt sensationsfattig Oscarsgala, det hände ju inget extravagant alls. Jag hade i min enfald hoppats på att Hailee Steinfeld skulle ro hem Oscarsstatyetten för Bästa kvinnliga biroll och chocka alla ordentligt. Pinsamt att jag ens för en sekund trodde att det skulle hända. Annars har jag väl inga större invändningar mot vinnarna under denna kväll, förutom att True Grit inte fick en enda Oscar. Det föranledde en uppkastning och ovårdat språk. Annars har 2010 varit ett bra filmår med många kvalitativa produktioner.
Usch, vad bitter jag känner mig. Men med all rätt ju! Jag saknar Ricky Gervais och hans sylvassa briljans från Golden Globe. Jag avslutar med ett kulinariskt axplock från den så kan James Franco, Anne Hathaway och hela den infernaliska Oscarsapparaten få lära sig hur en slipsten ska dras!
